Wednesday, 31 July 2013

Kvinnor på kronor och krigiska kungar

Kvinnor på kronor och krigiska kungar

”Om jag vore din make, skulle jag ha druckit det!” Winston Churchills förmenta ripost till Nancy Astor när hon bedyrade att om han varit hennes make skulle hon ha förgiftat hans te. Likt Kerstin Hesselgren i Sverige  var Lady Astor den första kvinnan i sitt land att sitta i parlamentet. Astors flagranta anti-semitism och anti-katolicism torde dock trygga en fortsatt torka på minneshyllningar till hennes ära. Att hon exempelvis kommer pryda en pundsedel är lika sannolikt som att britterna kommer införa euron inom överskådlig tid. För Churchills del har det emellertid blivit dags att gå i sedeltryck. Bank of England har aviserat att från 2016 kommer den hyllade krigsledaren och Nobelpristagaren att pryda £5-sedeln.

Valet av Churchill tvistar få om. Han är en rese som överbrygger de politiska skiljelinjerna och har antagit något av en Augustusliknande status i offentligheten. Parlamentets formella gudsförklaring kan komma när som helst.

Smolket i den pekuniära bägaren är att Churchill kommer knuffa bort fängelsereformivraren Elizabeth Fry från £5-sedeln. Fry är den enda kvinnan på förevarande pappersmynt, och tillsammans med Florence Nightingale den enda kvinna som prytt engelsmännens sedlar sedan 1970 då historiska personligheter började figurera på dem (förvisso en sanning med modifikation då drottning Elizabeth haft ständig plats på sedlarna).

Föga förvånande har Frys förestående sorti mötts av protester i pressen, parlamentet, på gatorna. Ingen kvinna!? Bank of Englands avgående guvernör sökte gjuta olja på vågorna genom att tipsa att ”Jane Austen väntar tyst i kulisserna.”

Vågorna bedarrade ej.

Motivet av Churchill som Bank of England planerar använda är från det ikoniska fotot på vilket han bär en bulldogsk uppsyn; ett foto taget när han under brinnande världskrig besökte Kanada 1941. Från samma land stammar den nye guvernören för Bank of England, Mark Carney. Han tillträdde 1 juli och lovade att snarast ta itu med den skriande bristen på kvinnlig representation (på sedlarna vill säga, inte i bankstyrelsen). Antagandet var att om han släppte in Jane Austen från kulisserna så var det Charles Darwins nia på £10-sedeln som skulle ryka.

I onsdags (24 juli) fick detta sin bekräftelse. Carney annonserade att från 2017 skulle Austen pryda £10-sedeln. Banken tillkännagav även en översyn av sin urvalsprocess i syfte att säkerställa ”att våra sedlar representerar det brittiska folkets fulla mångfald.”

Jämför detta med Sverige där det också vankas sedelreform. I världens kanske minst ojämställda land kommer sedelordningen bli varannan damernas. Greta Garbo, Birgit Nilson och Astrid Lindgren turas om med Dag Hammarskjöld, Evert Taube och Ingmar Bergman.

Gott så.

Valet av blott kulturella personligheter är även det berömvärt (Hammarskjöld förvisso liggande i gråzonen). Som principiell republikan ser jag gärna så få monarker som möjligt på monetära medel. Nuvarande och föregående kungs profil – som fortsatt kommer pryda de svenska mynten – får gärna ersättas av, säg, ett motiv av riksdagen.

Så det faktum att skånska Birgit Nilsson kommer räfsa bort Karl XI från 500-lappen är inget jag begråter. Karl XI var förvisso en imposant förvaltningsreformatör och beskyddare av bönder, men också en massmördare av skåningar. Lika olyckligt vore det att framöver ta in uppburna krigskonungar som Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Karl XII, med tanke på det helvete de skapade i Skandinavien och Europa. De ska med fördel studeras, visst, men det vore olämpligt att lyfta upp dem via att lyfta upp dem på SEKiner.

Trots denna anti-monarkiska, anti-krigiska position är det en kung vars snara sorti från sedelgarnityret jag tycker man kan diskutera. Han med (nästan) samma initialer som George Washington. Landsfadren. Gamle kung Gösta. Han pryder tusenlappen men tvingas snart fly sin kos – ingen alternativ valör i sikte –  ut i en mörk, medellös natt (och Dag blir den som axlar platsen på ’laxen’). Visst gjorde även Gösta sig skyldig till hemskheter och styrde likt en machiavellisk furste. Men han är ändå det moderna Sveriges grundare, och det är hans kröning vi firar 6 juni (exklusive diverse grundlagar); ett firande som sedan 2005 huvudsakligen går i den positiva, toleranta och vidsynta patriotismens tecken.

Avslutningsvis uppmanar jag Sveriges riksbank att inför hundraårsjubiléet av demokratins genombrott ge ut en minnessedel med Nils Edén och Hjalmar Branting på. Det vill säga, med ledarna för den koalition som 1917-1920 fullbordade Sveriges demokratisering. I denna kapacitet måste den liberala statsministern och socialdemokratiska ”Hövdingen” ändå anses överbrygga alla väsentliga politiska skiljelinjer. Inte helt olikt Churchill. Ytterligare ett förslag är att till 2021 ge ut en minnessedel över Kerstin Hesselgrens inträde i riksdagen 1921. Liksom Jane Austen ska inte heller Kerstin ”den första” behöva vänta mycket längre i kulisserna.