Saturday, 26 October 2013

Zarembas röra

Maciej Zaremba hade en intressant artikel i DN häromdagen. Den behandlade Karlstads universitet (KAU) och dess utnämning av norrmannen Olav Thon till hedersdoktor; en 90-årig miljardär som deklarerade att han skulle rösta på Fremskrittspartiet (Frp) i senaste Stortingsvalet.

Jag tror mig stå nära Zaremba i synen på skol- och utbildningspolitik (förstatligande är överlag av godo, kommersialiserande överlag av ondo), och allmänpolitiskt får jag känslan att han – liksom jag – är vänstersocialliberal (alternativt högersosse). Följaktligen delar vi även avskyn för Frp.

Dock, vad jag hoppas att inte dela med honom är hans sätt att ’tala fakta’ och – via relativt lösa sammankopplingar och förenklingar – driva sina poänger på. Zaremba utövar en undersökande journalistik som är väldigt polemiserade. Vilket han såklart har all rätt att göra. Men en journalist som kontinuerligt utför undersökningar vars slutsatser är på förhand givna – och presenteras nyanslöst – tappar jag successivt intresse (och viss) respekt för. Detta trots att jag må ideologiskt sympatisera med slutsatserna och patoset dom ger uttryck för.

För övrigt tycker jag att det blir komplicerat när just DN ger så mycket utrymme åt Zarembas kritik av välfärdsprivatiseringar. ”Sveriges malligaste morgontidning”, som Jan Guillou brukar beteckna DN, har ju inte direkt varit motståndare till välfärdsprivatiseringar, till ökad kommersialisering av den offentliga sektorn, till avförstatliganden. Så, samma tidning som bekostar Zarembas undersökande arbeten har i mycket gått – och går – i bräschen för just det ”sorts tänkande” som Zaremba polemiserar emot i artikeln:

”tänkande[t] som fått landstingen att prissätta patienter, döpt om elever till kunder och fått lärarna att fly klassrummen.” 

Men, visst, DN har ett brett spektrum av läsare, från moderata sossar till moderata moderater. Så med regelbundna Zaremba artiklar får kanske de vänster- och mittensinnade läsarna sitt, och med Per Ahlmarks likar får tidningens Timbrosinnade liberaler och moderater sitt.

Nåväl, till själva artikeln. Jag tycker såklart att det är viktig journalistik som Zaremba här utför i så måtto att han undersöker förfarandet bakom tillsättningen av hedersdoktorer, undersöker miljön och inverkan av strukturella reformer inom en statlig institution (sedan får man väl ha i åtanke att alla arbetsplatser har sina intriger, inte minst akademiska). Jag sympatiserar även med den övergripande tesen att universitet inte ska bolagiseras. Men jag tycker att Zaremba kan driva den tesen utan att koppla samman den med främlingsfientlighet. Här gör han ju en förvirrande sammanblandande röra av det ena (bolagiseringstendenser) med det andra (främlingsfientliga tendenser); en till synes avsiktlig röra som får en air av ohederlighet över sig.
   Sedan förstår jag ju att sammankopplingen är propagandamässigt effektiv och därför kanske svår att motstå. Men det är likafullt ingen ursäkt.

Här följer några ytterligare saker jag fastnade vid:

• Renodlade faktafel torde vara en skribents främsta skräck. Även om det bara är ett litet fel, kanske ett slarvfel i all hast, så tappar man läsarens förtroende. ’Om skribenten inte har faktakoll på detta’, tänker läsaren, ’vad annat har han inte faktakoll på, vad annat kan han ha slarvat med?’ Så när Zaremba skriver att Frp sitter i ”Folketinget” börjar varningsklockor ringa (Zarembas många stavfel och diverse rörigt satta citattecken är dock ovidkommande för trovärdigheten, om än inte för den skriftliga standarden).

• Zaremba påstår att på KAU är ”dekanen […] inte vald av forskarna, han är tillsatt och kan avsättas av rektorn.” Zaremba vill härmed påskina att rektorn bestämmer självsvåldigt över dekantillsättningen. Men riktigt så glasklart simpelt är det inte, om man bemödar kolla upp vad den nya modellen som universitetet införde faktiskt föreskriver. Och det är att:

”Dekaner utses av rektor med beslutsunderlag i form av intervju med sökande, utlåtande från hörandegrupper bestående av personal och studenter samt ett val bland de anställda vid fakulteten”

(För övrigt tycks det vara norm att svenska universitetsrektorer har det sista formella ordet i dekantillsättningar, där Nationalencyklopedin skriver att dekaner: ”förordnas av rektor på förslag från fakulteten”.)

• Ja, Zaremba tycks emellanåt fara med veritabla osanningar. Han vill till exempel virra bort läsaren så att läsaren får uppfattningen att KAUs rektor egenmäktigt beslutat att ge Thon hedersdoktorshatten. Men precis som rektorn framhöll för Zaremba så är ju detta inte alls sant. Om man läser artikeln i Värmlands Folkblad som Zaremba hänvisade till så skriver de tre dekanerna att:

“Vid Karlstads universitet är det dekanerna som efter samråd nominerar kandidater till rektor. Därefter fattar rektor beslut. [---] Vi har tillsammans med rektor Åsa Bergenheim ansvarat för framtagandet av universitetets hedersdoktorer.”

För övrigt är KAU inte ensam om detta förfarande. Exempelvis gör Gymnastik- och idrottshögskolan samma sak (vars ”[r]ektor utser hedersdoktorer efter förslag från Forsknings- och forskarutbildningsnämnden”.) Härigenom komprometteras även Zarembas påstående om att alla:

”svenska högskolor [tillämpar] samma beslutsgång som övriga världen, när en hedersdoktor skall utses. Det är alltid fakulteten, aldrig rektorn som fattar beslutet. Universitetet i Karlstad tycks vara det enda undantaget från regeln.”

Detta stämmer alltså inte, förfarandet i KAU är inte alls unikt, och det är inte – som Zaremba påskiner – rektorn som egenmäktigt tar beslutet. Ja, det kan till och med vara på det vis som rektorn indikerar i artikeln, att hennes roll är mer eller mindre att bara formellt underteckna dekanernas förslag. Därmed inte sagt att hon kan komma undan att hon är ytterst ansvarig.
    Det ska noteras att Zaremba baserar nämnda påstående på en C-uppsats. Kandidatuppsatser i all ära, men dom borgar inte direkt för garanterat hög kvalificerad kunskap. Min uppfattning är att om en skribent använder formuleringar om hela ”övriga världen”, så bör man ta vad skribenten skriver med en nypa salt (därmed inte sagt att C-uppsatsförfattaren använde formuleringen, det var kanske Zarembas egen formulering, vilket likafullt betyder att vad Zaremba skriver ska tas med en nypa salt).

KAUs rektor Åsa Bergenheim
• Att universitet fjäskar för diverse toppar och företag inom näringsliv är väl egentligen inget nytt (och politiker, se bara på Göran Perssons hatt från Örebro universitet). Jag antar att det finns, ja, det ska väl finnas en samverkande symbios mellan regionala universitet, näringsliv, kommunpolitiker och länsstyrelse. Det skulle inte förvåna mig om andra regionala universitet gett utmärkelser till potentater som är viktiga för det lokala näringslivet men som har/haft föga akademisk betydelse. Några av dessa utmärkelser har kanske till och med föranletts av en rekommendation från lokalpolitiker och/eller länsstyrelse och landshövding. Mittuniversitetet gav exempelvis ett hedersdoktorat förra året till ”Bengt-Olof Larsson, entrepenör”.
    Man måste väl också fråga sig huruvida utnämningen av Thon är ett utslag av företagsmodellen – vilket Zaremba menar det vara – eller mer av ett utslag för att statliga universitetsanslag minskar och tvingar universiteten att söka anslag annorstädes. När Lunds universitet (som Zaremba för övrigt är hedersdoktor på) inrättade en professur i parapsykologi, och därmed fick ut 30 miljoner av en framliden dansk margarinfabrikör, vilken modell var det utslag för?

• Konsten att persiflera på ett attraktivt och inbjudande vis är svår. Jag tycker Zaremba faller ner i blaskig raljans när han till exempel skriver att Frp vill att ”norrmän helst skall marineras i sin egen olja, utan inblandning av främmande kryddor”. Liknande tarvliga formuleringar återfinns där Zaremba först återger de många saker som Frps ”man i Folketinget” målat upp som ett sammansatt montage (av vad Norge måste dela), men vilket Zaremba sedan avspisar genom att – ohederligt enligt min mening – bryta upp montaget och bemöta sakerna isolerat. Och då bara några av sakerna, nämligen de saker från montaget som är lättast att håna  (valuta, religion och folkdräkter), istället för saker som Frp:aren också tog upp – t ex lagar, språk och historia – som väl gemene svensk och norrman nog tycker är rätt viktiga, faktiskt.

• Jag tycker DN sjunker lågt, mycket lågt, när dom låter Zaremba hävda att Thon inte anser Ulléns fru vara önskvärd i Norden. Det är snudd på förtal, baserat på ett långsökt härledande, varigenom Zaremba närmast dalar till samma nivå som han begabbar Frps ”man i Folketinget” för att befinna sig på.
    Jag anser att von oben-attityden mot Sverigedemokraterna (SD) som exempelvis DN brukar inta är osmaklig och i långa loppet ineffektiv. Jag tycker det är så unket när den välbemedlade och välutbildade medelklassen hånar de många personer som röstat på SD, vanligtvis mindre bemedlade- och utbildade människor som är uppriktigt oroliga. Det är ju lätt att stödja multikulturalism om man bor i en burgen stadsdel och ens barn går i bra skolor. Men dom som bor i Fisksätra, Husby, Rosengård, och inte har medel, möjlighet, förmåga, att flytta därifrån? Ska vi förlöjliga och avfärda deras oro, vilken dom kanaliserar genom att rösta på SD?
    Denna avfärdande attityd har ju visat sig föga effektiv. SD står stark i mätningarna (blir dom tredje största parti i nästa väl?) och Frp sitter numera i Norges regering (till och med på finansministerposten). I Frankrike, Österrike, Belgien, Holland, höstar liknande partier in röster. Och lejonparten av de som röstar på dessa partier tror jag faktiskt är hyggliga människor i grunden, inte horribla rasister, utan reko folk som är uppriktigt oroliga (notera att SD snor väldigt mycket röster från gamla sossar). Om vi försöker utgå ifrån deras vardag, går det kanske att bättre förstå varför dom anser multikulturalismen vara förbrukad och istället förespråkar assimilation?
    Tro mig, jag är den sista som vill försvara Frp och SD. Jag tror att multikulturalism är, på det stora hela, av godo. Men jag blir så trött på personer som svarar Frp och SD med samma nedvärderande eld som dom hävdar att Frp och SD applicerar mot icke-västerlänningar. Förlöjligar, hånar, demoniserar. Om nu en massa människor röstar på dessa partier, är inte det legitima åsikter? Om även ledare som Angela Merkel och David Cameron tillstår att multikulturalismen i många avseenden har fallerat, ska vi inte lyssna på argumenten härför? Om Frp har finansministerämbetet i Norge, är inte det ett parti som man ska bemöta med någon slags respekt? Zarembas långsökta härledande innebär ju att han även skulle anse det rimligt att påstå att Norges nuvarande finansminister vill att Ulléns fru och barn ska lämna Sverige. Det är barockt, det är infantilt. Lika befängt och ohederligt som att säga att Siv Jensen stödde Anders Breivik.
   För övrigt misstänker jag att Thon var mest intresserad av Frps skattepolitik. Till skillnad från SD är det ju där man finner Frps rötter, som populistiska skattekverulanter. Läser man Thons annons så röstade han först och främst på Frp för att göra “det lettere for Høyre og føre Høyrepolitikk”.

• Låt mig avslutningsvis framhålla att jag alls inte försvarar KAUs rektor (hon verkar inte ha helt torrt på fötterna), deras nya beslutsmodell, hedersdoktortillsättningen, Thon, Frp. Men jag tycker man ska vara hederlig och faktabaserad när man ”nystar upp en historia”. Det är så jag vill att samhällsjournalistik ska vara. Annars är man inte långt ifrån att göra sig skyldig till samma simplistiska hyckleri som man anklagar Frp för.