Thursday, 5 December 2013

Den svenska friskolan i Storbritannien: britternas illusoriska Sverigebild och konsekvensen för deras framtida skola

Häromdagen publicerades 2012 års PISA-ranking. Det vill säga, den var tredje år genomförda mätningen av kunskaper (matte, läsförståelse, naturvetenskap) bland elever i 65 länder. Här i Storbritannien fokuserar man naturligen på hur de brittiska eleverna presterat, vilka tycks ha stagnerat runt mitten av 20-talen. Jag råder dock britterna att även ägna de svenska elevernas prestation en tanke, där dessa störtat ner till de lägre 30-talen.

Varför ska britterna bry sig? Jo, för att under de senaste tre åren har deras konservative skolminister Michael Gove varit fullt upptagen med att införa den svenska friskolemodellen. Denna nyliberala modell infördes i Sverige under 1990-talet efter beslut av Bildtregeringen. Härigenom öppnades den svenska skolsektorn för riskkapital. Skolbarnen kommodifierades. Lärarna devalverades och ostraciserades (till detta bidrog även Göran Persson med sin skolkommunaliseringsreform).

En av arkitekterna bakom friskolemodellen var Anders Hultin, sakkunnig på Bildtregeringens utbildningsdepartement. Hultin torde dock inte vilja känna vid den förödande effekt som modellen haft på den svenska skolans kvalitet, hur den urlakat skolsektorn till vinstdrivande företags förmån, gjort några friskoleföretags ägare väldigt rika – Hultin själv inkluderad – alltmedan den försämrat för lärarna (löner, ställning, arbetsförhållanden) med åtföljande konsekvenser på undervisningens och utbildningens kvalitet. Vilket PISA-rankingen bekräftar.

Sveriges obönhörliga fall på rankingen fortsätter. Faktum är att sedan PISA-undersökningarna började har inget OECD-land haft lika dålig utveckling som Sverige. En smärtsamt konsekvent försämring. Mindre högpresterande elever, mindre kvalificerade lärare, fler lågpresterande elever, fler obehöriga lärare. Således håller till och med nuvarande borgerliga regering på att rulla tillbaka en del av friskolemodellens värsta avarter, och skolminister Jan Björklund (fp) har gjort klart att han skulle föredra att återförstatliga skolan.

I denna kontext är det följaktligen förbryllande att Storbritannien tycks anse att man bör lära av Sverige. Fastän PISA-rankingen visar att de brittiska eleverna inte förbättrat sin komparativa ställning, så ligger de fortsatt (klart) före sina svenska gelikar. Och likafullt vill Storbritannien följa i Sveriges fotspår? Vadan detta?

Som lärare från Sverige, nu bosatt i London, var jag förbluffad över hur lätt och oemotsagd Michael Gove kunde förespråka den svenska friskolemodellen i debatterna. Jag menar, den kalla faktan talade sitt tydliga språk: följ-icke-det-svenska-exemplet. Men med tiden har jag insett att svaret kan troligen finnas i den på känslor hellre än fakta baserade Sverigebild som dröjer sig kvar här i Storbritannien; en okunnig och ohälsosam (van)föreställning av Sverige som en veritabel utopi; en bedräglig bild som inte minst är framträdande ibland vänstersinnade britter (som tenderar att läsa The Guardian och därför betecknas ’Guardianistas’). Så beskrevs Sverige nyligen i Guardian som ”det Mecka mot vilket Guardianistas vänder sig för sin dagliga fem minuters dos”.

Men på samma vis som allt USA gör inte är av sin natur elaktartat, är allt som Sverige gör inte av sin natur godartat.

Förutom att vara det OECD-land vars utbildningsmässiga ställning försämrats mest, åtnjuter Sverige den tvivelaktiga äran att vara det OECD-land i vilket gapet mellan rika och fattiga ökat mest under de senaste 20 åren. Nationen som under 1960-talet kunde beskrivas som ’världens modernaste land’ är idag ett rike som relativt regelbundet ser upplopp i sina eftersatta förorter, som sett sin statsminister och utrikesminister mördade på öppen gata, som länge varit ett tillhåll för den nynazistiska rörelsen och i vars riksdag det sitter ett (nominellt reformerat) nynazistiskt parti som ser ut att bli tredje största parti i nästa års riksdagsval.

Jag älskar förvisso Guardian, men det organet tillsammans med alla Guardianistas bör ta sig en titt i spegeln och göra upp med sin ogrundade Sverigebild. Genom att ständigt hålla fram Sverige som ett Eden på jorden – till exempel där Guardian nyligen proklamerade att ”Sverige är praktiskt taget en metonym för social progressivitet” – lägger man upp sig för knock out-slag när thatcherister som Gove genomför (nyliberala) reformer som också genomförts i Sverige. Gove kan så tryggt gå in i debatter genom att, likt en modern Cato, alltid se till att avsluta sina inlägg med: ”För övrigt gör de det i Sverige”. Slutdiskuterat!

Vad gäller herr Hultin så bodde han faktiskt i London innan – och ett tag efter – det brittiska valet 2010. Bland annat i syfte att hjälpa Gove och hans fränder att förbereda och implementera den svenska friskolemodellen. Efter att ha tillsett modellens införande i Sverige gick Hultin själv vidare och bildade sitt eget friskoleföretag – och gjorde sig bra rik i processen. Hur? Buslätt. Ta den skattefinansierade pengen som eleven tar med sig till friskolan och investera så lite som möjligt av pengen i lärare och läromedel (exempelvis, ha så få lärare per så många elever som möjligt, helst obehöriga lärare med låga lönekrav, ha inga skolbibliotek, etcetera.) Ta de insparade pengarna och sätt dem – i form av utdelningar, räntebetalningar, sålda skolor – i dina och dina friedmanska fränders fickor.

Utöver att detta blödande av skattebetalarnas pengar leder till kvalitativ konkurs – som PISA-undersökningarna visar – så blöds det i sådan hög och ansvarslös grad att friskoleföretag regelbundet gör verkliga konkurser. Exempelvis gick det sista friskoleföretaget Hultin hövdade i konkurs nyligen. Varigenom 1000-tals elever lämnades utan skola att gå till. Vem fick plocka upp notan, se till att eleverna bereddes plats i andra skolor, och betala lärarna som gjorts arbetslösa? Skattebetalarna förstås. Alltmedan Hultin skrattar ända till banken.

Bländade av sin illusoriska Sverigebild går britterna denna utveckling till mötes. En utveckling där några få kommer att göra sig väldigt rika på de brittiska barnens, skolans och skattebetalarnas bekostnad. 

”Sverige är praktiskt taget en metonym för social progressivitet”. Really?